Dom första kläderna

IMG_1714

IMG_1703

Här är dom.. Lillens första kläder ♡

Det är så litet och sockersött.
Kan verkligen inte förstå att det om några månader faktiskt kommer att vara en liten mini-me som kommer att fylla kläderna.

Idag gick jag in i vecka 24 och såhär står det nu i en app jag har; ”Fostret väger cirka 600 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt. Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag. Det börjar bli lite trångt där inne i livmodern.”

Jag mår fortfarande väldigt bra i det stora hela. Jag har ju inte haft några gravidbesvär sedan start vilket jag är otroligt tacksam för! Det enda jag har att ”klaga” på som kommit dom senaste veckorna är foglossning som känns i svanken på kvällarna (ibland). Men det gör ändå inte jätteont och inget jag klagar på egentligen.

Magen har växt mycket dom senaste dagarna. Poff sa det bara och nu putar den ut väldigt mycket. Så himla mysigt men även om det börjar bli mer och mer tydligt på alla sätt och vis är det så overkligt. Tror jag kommer förstå när han finns hos oss, om ens då?

Jag går nog och väntar på den där morgonen när jag ska vakna och förstå allt det här. Att jag liksom vaknar upp och är en mamma! Förstår någon vad jag menar? Jag känner mig fortfarande ”bara” som mig själv och jag kan känna ibland att det här klarar ju inte jag av. Jag vet inte hur man gör, jag vet inte hur man är en bra mamma?

Många tankar som snurrar och även om 9 månader känns som en evighet är det ändå tur att det är lååånga månader så att man förhoppningsvis hinner förbereda sig mentalt… :)

27 12 2015
4 kommentarer
JVP på Facebook & Bloglovin'

  1. Sofie L

    Min onge är nu fem månader och jag förstår fortfarande inte, samtidigt som jag är så enormt tacksam för att jag får låna det lilla livet varenda dag i minst arton års tid. Allas graviditeter är olika och min var ett helvete och jag längtade varje dag efter att inte längre vara gravid. När graviditeten var över var det bara ett plus att jag fick en liten, liten bebis på köpet. Men det här med att vara förälder, det är helt sjukt fortfarande och kommer antagligen att vara det i ungefär arton år till. Typ.

    27 12 2015
  2. Jenny Vennberg

    Åh, vad tråkigt att höra att din var ett helvete. Jag lider verkligen med de som inte trivs med graviditeten, vilka orsaker det nu än är. För som jag skrev, det är ju långa månader och det tär ju på en väldigt mycket..

    Jag börjar förstå mer och mer att jag inte kommer att förstå, haha! Varje dag kommer vara en dag med nya bestyr som man aldrig har varit med om förut ju. Lite skrämmande men vilken välsignelse.. :)

    Tack för din kommentar förresten, kram :)

    28 12 2015
  3. Så spännande med en bebis!
    Och inte för att jag har någon egen mini-me men jag är helt säker på att du kommer bli en fantastisk mamma så länge du ger barnet all den ovillkorliga kärleken som bara finns!

    28 12 2015
  4. Jenny Vennberg

    Ja, det är verkligen spännande! Det är verkligen inga känslor man upplevt förut :)

    Tack snälla du för din kommentar! :)

    28 12 2015